Marias present och Gästbloggare nummer 5.

Ja, då ska jag, som utlovat, berätta vad min kära hustru
fick igår och idag...
Först och främst blev det 3-rätters middag på Jensens Böfhus i Malmö.
Sen drog vidare till Lilla Torg där det blev en mysig stund i solen med
lite vin Maria och cola till mig som körde.
Därefter åkte vi hem där champagne, tärta och kaka väntade.
Det tog ju inte slut där, för idag bjöd jag henne på brunch i
Barsebäckshamn.
Vad tyckte då hustrun om allt detta?
 
 
 
Hon blev MYCKET nöjd!!!
Gött!
 
Nu då raskt vidare till nästa punkt på dagens bloggande.
Gästbloggare nummer 5, Micke!
 
 
Om ni missat de andra 4, så kommer länkar till dem här:
Ztizze, Metalnallen, Grimgoth,  och Grodan.
Men nog från mig nu, nu ska Micke få ordet:  
 
Gästbloggare alltså. Kan inte minnas att jag nånsin varit det.
Jag vet att det varit på tal förut, men de gångerna har jag avböjt av olika anledningar.
Men denna gång kände jag att det var dags att tacka ja.
 
Jag är alltså innehavare av en annan blogg, (http://michalw.blogg.se)
och heter precis som denna bloggs innehavare Micke.
Jag har bloggat mer eller mindre i kanske 10 år nu,
fast inte på samma plattform hela tiden. Jag har haft kanske 4-5 olika genom åren.
Men alla har i stort sett följt samma tema, de har varit väldigt personliga.
 
Jag jobbar om dagarna med att testa kretskort till microvågsugnar.
Jag är ensamstående pappa till en 10-årig grabb.
På fritiden gillar jag(förutom att vara med grabben) att lyssna på musik(mest hårdrock och metal),
spela frisbeegolf, spela tv-spel, kolla på film, träna m.m.
 
Om man nu ska välja en kategori att gästblogga om....
Det är otroligt svårt, vad kan jag ha att säga Mickes läsare egentligen?
Jag väljer helt enkelt ”Konsten att leva och att överleva” och
berätta lite om min vardag och hur jag tampas med den.
 
Nu ska jag i och för sig inte gå in så djupt på hur det kommer sig
att jag är ensamstående pappa, för det är verkligen så.
Jag har numera till och med ensam vårdnad om min grabb, vilket ju är ganska ovanligt.
Vägen till det skulle jag kunna skriva spaltmetrar om,
men det är inte så intressant för alla att läsa och
jag känner faktiskt inte att det bör skrivas alltför mycket om det så här öppet.
 
Istället kan jag ju skriva om hur det utvecklat mig som person
att få ta sånt stort ansvar ändå.
Grabbens mamma bor ju inte i samma stad som jag, så jag har honom ju i stort sett jämt,
vilket jag inte klagar på.
 
När jag flyttade ifrån hans mamma så var det som att börja om på nytt.
Eller så kanske det ska kännas, vad vet jag.
Jag var arbetslös, men hade dock hyfsat hög a-kassa,
men självklart går det inte att mäta med pengar från jobb.
 
Jag var väl inget vidare på att laga mat då, det var mest det enkla,
mest ekonomiska, man gjorde. Det har absolut ändrats med åren,
numera blir jag nästan illa till mods av tanken att steka köpta fiskpinnar,
köpta köttbullar och annan färdigmat.
Jag tycker det är bra mycket roligare att göra mat själv från grunden.
Jag är väl ingen mästerkock, men jag har med åren lärt mig att testa mer och mer.
Men ibland har man bara inte tiden,
dessutom har inte grabben börjat uppskatta den riktigt hemlagade maten ännu.
Han föredrar det enkla, som chicken nuggets, fiskpinnar, pommes m.m.
Jag älskar att ångkoka fisk och kycklig i min micro,
att laga olika grytor eller bara svepa ihop något av det jag har hemma.
Jag tycker själv att det mesta blir gott(förutom den gången jag fick för mig
att köpa och tillaga bläckfisk,
jag tror en skosula hade smakat bättre och haft godare konsistens).
 
Annars då, de senaste två åren har jag kunnat börja träna på gym.
Jag fullkomligt hatade gym egentligen,
men det är den enda träningformen utanför hemmet som jag kan utöva just nu,
där jag inte behöver vara beroende av att ha minst en träningspartner eller behöva passa tider.
Jag hatade gym just för att jag kände mig så iaktagen jämt.
Det kändes som folk bara glodde på en och dömde en för hur tungt man orkade köra.
Men nu går det rätt ok, jag har blivit bättre på att koppla bort sånt.
 
Jag spelar frisbeegolf några gånger i veckan sommartid.
Det är något jag verkligen blivit biten av.
Det går knappt en dag utan att jag tänker på nästa gång jag ska spela.
Det hjälper ju lite med att jag bor i princip bredvid banan och
kan gå och öva i stort sett när jag vill och har tid.
 
De senaste 10 åren har varit väldigt jobbiga för min del när det gällt kontakten
med grabbens mamma. Det är fortfarande ett problem.
Men nu, när grabben blivit större, har jag kunnat lägga lite fokus på mig själv med.
Både gymträningen och frisbeegolfen har hjälpt en massa tycker jag.
Båda dessa saker)och självklart även mina underbara vänner) f
år mig att tänka mer positivt och koppla bort en del av det negativa.
Det är så det ska vara.
 
Nu vet jag inte vad jag egentligen vill säga med detta gästinlägg.
Men kanske är det att livet kanske inte alltid är så bra man vill att det ska vara.
Men så länge man hela tiden hittar ljusglimtar i det(i form av nya intressen och
självutveckling exempelvis) så blir det alltid bättre och bättre. Så känner jag i alla fall..
 
Därmed tackar jag för mig. Peace :)
 
Stort tack för ditt gästande, Micke!
 
 
3 Kommentarer
Postat av: Grodan

Alltid kul med dessa inlägg!
Och vilken dag för din fru. Jensens Böfhus är ju inte att förakta :)

2012-08-01 @ 19:08:43
URL: http://reneesmedhult.blogg.se/
Postat av: Sand mellan tårna

Klart hon blev nöjd. Verkar ju toppen!!
Nu är jag tillbaka i bloggvärlden efter lite bloggsemester.
Hoppas allt är bra med dig!

2012-08-02 @ 07:48:43
URL: http://sandmellantarna.com
Postat av: Grimgoth

Vilken underbart inlägg av Micke och han skriver som en gud i detta inlägg.
Underbar läsning!

2012-08-02 @ 12:40:31
URL: http://grimgoth.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn: Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: