Livet e´ gött...

Så här på min namnsdag och allt, så har jag huvudet fullt av tankar...

 

En god vän begravdes i fredags och döden är ju en ständig följeslagare i livet...

För min egen del så var det så att för 49 år sen,

när jag var ungefär 1 år, höll jag på att dö.

Jag hade bråck i magsäcken och fick inte i mig någon näring,

spydde upp allt jag fick i mig och höll på att torka ut.

Blev opererad, överlevde och fick en fungerande matsmältning.

 

 

Nu 50 år senare bär jag ännu 2 stora ärr på kroppen som minne av denna händelse,

men jag är tacksam för det liv läkarna lyckades ge mig då, för 49 år sen.

 

Min vän som begravdes i fredags var inte den förste vän jag förlorat.

Min första vän förlorade jag när jag var 19 och han 18.

Det var mitt livs första begravning och en tuff upplevelse.

Sen dess har jag förlorat några vänner till, många äldre släktingar,

mamma och pappa och dessutom kvinnan jag älskade för 10 år sen.

 

Begravningar är en underlig upplevelse...

Känslomässigt jobbigt och sorgligt, samtidigt som det är fint och ger en sista känsla

av närvaro med den döde.

 

Men vi kan inte gå runt och tänka på döden hela tiden.

Den kommer när den kommer och det är inte mycket vi kan göra åt det.

Det viktigaste är att leva varje dag, för livet är fantastiskt!!!

 

Iggy Pop - Lust for Life

 

 

Rockin´ on!!!

Många fina tankar om det okända som händer när någon dör .. om du anstränger dej lite lovar jag att du vid speciella tillfällen kan känna närvaro även med de du mist. Det låter helreligiöst ... jag är inte det men har mött mina efter begravningar .. I vilket fall gäller det att ta vara på varje dag och därför gör vi bra val när vi väljer bort det som skaver och det som inte ger oss bra minnen. Välj att ha goa minnen <3 Stor Kram kompis