En helt suverän kväll spenderades i Svedala.
Maria, brorsan och jag åkte iväg på sena eftermiddagen
för att rocka loss på Sommarrocken.
Vädret var precis lagom, det var gott om människor och stämningen var hög.
Flera goda vänner i folksamlingen och det blev många goa skratt.

  

Jag med brorsan och brorsan med Roger.

Sen var det då D-A-D som öste loss riktigt ordentligt.
Bilderna får tala för sig själv:

     

     

     

En riktigt bra spelning med massor av gamla hits.
"Det var rigtigt godt!"
Det var 19 år sen sist jag såg dem och det var ett mycket kärt återseende.
Grabbarna visade att de är ett band som aldrig går ur tiden,
de är lika aktuella och har lika bra ös år efter år.
Extranumret var givet,Jesper Binzer sade:
"Livet är oförutsägbart, men en sak är säker,
i morgon ska jag sova."
Vilket tror ni blev extranummer?
"Sleeping my day away" såklart.

Precis innan D-A-D spelade på stora scenen,
så spelade ett band på lilla scenen.
Jag höll på att missa att de spelade överhuvudtaget och hörde därför bara en mycket liten del av dem.
Ett band med unga killar som hette Artifex och de lät riktigt bra och tungt.
Kanske framtida stjärnor i rockvärlden?

Kvällen fortsatte och senare spelade en man som inte riktigt kan klassas som rockare,
men en man som trots sina 57 år har ett jäkla tempo på scenen.
Jag pratar förstås om Tomas Ledin.
Hans låtar och hela han som person utstrålar en livsglädje
och det är det jag kan identifiera mig med i hans musik.

     

Lite oväntat blev vi sedan inbjudna på efterfest där även Tomas Ledin dök upp.
Här visade det sig att han är en mycket sympatisk man,
en kändis som inte låter sitt kändisskap gå honom åt huvudet,
utan han är avlappnad och trevlig.
Precis den sortens kändis som jag gillar.