När jag bodde i Lund bodde jag på Östra Torn och då var vi hänvisade först och främst till Vårdcentralen på Linero.
Under barnens uppväxt var besöken dit tämligen frekventa, förutom vägningar och mätningar var det infektioner och barnsjukdomar och annat som smågrabbar kan råka ut för.

Men även vi vuxna hamnade ju där ibland av olika skäl.
Ofta funkade allt bra, men ibland hände saker som fick mig att allvarligt överväga fler besök på det stället.
Jag är inte den som normalt springer till läkaren utan brukar vänta in i det absolut längsta.
De erfarenheter jag nu ska beskriva gjorde inte min iver att komma till läkare större.
Eftersom Jakob nu ligger här hemma med en öronåkomma, tänkte jag börja berätta om när jag hamnade på Vårdcentralen pga en öronåkomma.
Jag hade lyckats dra på mig en vaxpropp, pga mycket badande i havet, pillande i öronen med tops och för hög rockmusik.
Den här vaxproppen gjorde riktigt ont och jag var i princip döv på det örat.
Alltså gick jag då till sist till Vårdcentralen.
När jag sitter där i väntrummet kommer en äldre, storväxt "kvinnlig" läkare inhaltande med hjälp av en krycka och hennes utseende fick mig ögonblickligen att tänka på en känd filmkaraktär.



Jag är normalt inte den som dömer folk på första intrycket och har en hög tolerans med människors olikheter.
Men min första tanke när jag ser henne stega in i väntrummet är:
"Gode Gud, hoppas hon inte ska kalla mig!!!"
När hon sedan ropar upp mitt namn hinner jag tänka i nästan en hel sekund att "Yes, det var inte jag!!!" tills jag kommer underfund med vad hon sade.
Mitt fullständiga namn är Jan Mikael Persson Wilson och de 2 namn jag i princip aldrig använder kallas upp:
"Jan Persson"
"Shit, det är ju jag!!!"
Jag följer med in i ett undersökningsrum och ska snart utsättas för den mest brutala behandling jag varit med om på många år. Hon börjar med att fråga om vi ska använda sugen eller sprutan.
Jag svarar:
"Va?"
"Nej, men då använder vi sugen."
"Ok...?"
Jag sitter där och har ingen aning om vad hon pratar om eftersom jag aldrig haft en vaxpropp tidigare.
Misshandeln börjar med att hon trycker in den här speciella sugen i mitt öra och ska försöka suga ut min vaxpropp.
Hennes yttre likhet med Frankenstein blir än mera äkta när hon brutalt trycker in denna sug i mitt öra och jag tror hon ska suga ut hela hjärnan på mig.
Jag har normalt en hög smärttröskel, men denna behandling gör så jävla ont att jag mer eller mindre handgripligen för bort henne från mitt öra.



Hon blir då irriterad och säger:
"Jaha, men då får vi väl ta sprutan då!"
Detta låter ju definitivt inte bättre än sugen och när hon sen tar fram en stor "elefantspruta" blir jag riktigt orolig.



Jag får hålla en plåtskål under mitt öra och sedan fyller hon sprutan med varmt vatten och sprutar den med full kraft rakt in i mitt öra, inte en gång utan flera gånger.
Min tröja är helt nersölad, mitt öra svullet och värker ännu mer än tidigare.
Vaxproppen sitter lika hårt som tidigare och jag är om möjligt ännu dövare än tidigare.
Då är doktor Frankenstein ännu mer irriterad och säger att vi får ta en ny tid.
"NO FUCKING WAY!!!"
Jag lyckas slingra mig ur att komma tillbaka till denna misshandel och får en ny tid på jourläkarcentralen en vecka senare istället. Jag är tvungen att vänta en vecka för att svullnad och värk ska lägga sig efter misshandeln.
På jourläkarcentralen träffar jag en ny läkare som förbluffas över min historia.
Även här utsätts jag för "sugen", men skillnaden är här att innan sugen används får jag en lösning droppad i örat som ska verka i 15 minuter. Därefter sugs vaxproppen ut knappt märkbart och min hörsel blir plötsligt nästan för bra.

Ja, det var en erfarenhet från en Vårdcentral.
Dagens erfarenhet var MYCKET bättre.