I söndags åkte jag till Helsingborg för att kolla städningen av min fars lägenhet.
Kändes konstigt att komma in i en helt tom lägenhet,
där jag sprungit så mycket de sista veckorna bland farsans grejor.
Men det känns bra nu när allt efterarbete kring hans död börjar bli färdigt.
Det känns också som jag har en närmare relation till min far nu, än vad jag haft på länge.
Dessutom håller jag ju på att lära känna hans bakgrundshistoria
och har en helare bild av min far nu än jag någonsin haft.
När jag var klar där och ändå var i Helsingborg,
så åkte jag till min mammas gamla bostadsområde.
Drottninghög där jag bott från det vi flyttade dit, 1969,
och jag var 5 år gammal, tills jag flyttade hemifrån 1985, 21 år gammal.



Mamma bodde kvar där till sin död, 2006,
och jag har inte varit där sedan dess.
Att gå på "mammas gata", gå på vår gamla gård,
gå in i vår gamla trapp och insupa alla minnen som sköljde över mig kändes bra.
Nya människor bodde förstås i vår gamla lägenhet
och jag tog inte steget att fråga om jag kunde få se mitt gamla hem.
Drottninghög var ett ganska tufft förortsområde under min uppväxt på 70-talet,
kallades lilla Chicago och High Chapparall.
Det blev rätt mycket lugnare under 80-talet, men ryktet satt kvar i många år till.
Nu verkade det vara en ganska typiskt svenskt storstadsförort,
men det kändes stabilt.

På gångavstånd från mammas gata ligger Berga Kasern.

     

Detta började som ett husarregemente och blev senare moderniserat till Kavalleri, (K2),
och ytterligare senare blev det omvandlat till pansarregemente, (P2).
Efter nedläggningen av regementet gjordes Berga kasern om till fängelse.
Efter nedläggningen av fängelse stod Berga kasern tomt i flera år
och det är där min historia kommer in.
I dessa lokaler, dessa otroligt spännande och äventyrliga lokaler, har jag sprungit runt och utforskat.
Från vinden, ända uppe under kronan, till den labyrintliknande källaren.
Ibland själv, ibland med kompisar.
Fängelsemiljön var kvar, dörrar, celler, vaktrum,
fångarnas pinup-bilder på väggarna
och även en del möbler.
Kändes som att gå runt i ett stort spökhus.
Skräckfilmsmiljö så det ryker om det.
Min äventyrslust drog mig till detta hus om och om igen, som en magnet.
Jag är normalt inte lättskrämd, men i detta hus pumpade hjärtat på maxtempo.
Det hade varit en drömmiljö för vilken skräckfilmsregissör som helst.
Idag är det ett stort förtetagskomplex, snyggt och modernt och även utbyggt med en pampig entré.
Men när jag ser byggnaden så minns jag och känner minnet av adrenalinkickarna.
Bakom byggnaden ligger det nuvarande moderna fängelset i Helsingborg
och vid sidan om det har Hemvärnet en del av de gamla byggnaderna
som en gång tillhörde regementet.

  

De gamla stallarna till hästarna finns kvar där ännu
och i väggarna sitter ännu de järn husarerna band sina hästar.

Ja, jag är otroligt historieintresserad!

Vidare åkte jag till Krematoriet för att hälsa på min mamma och min far.
Men innan jag åkte dit, åkte jag inom Pålsjö Kyrkogård.
Där finns soldatkyrkogårdar med soldater från Andra Världskriget
och jag har aldrig varit där och sett dem.
Med historien ännu i kroppen från Berga Kasern besökte jag dem.
Jag blev väldigt tagen när jag såg dem.

     

45 Brittiska, Kanadensiska, Australiensiska och Sydafrikanska unga män på den ena
och 93 tyska unga män på andra.
Jag blev verkligen tagen när jag gick runt och läste på stenarna.
19 år var de yngsta bland de allierade som låg här,
16 år var den yngste tysken.
Han hade inte ens fyllt 16, han skulle fylla det senare samma år.
Samtliga allierade var flygare, skadeskjutna under uppdrag över Tyskland, eller Danmark
och sedan försökte de nödlanda i Sverige.
Tyskarna var antingen armésoldater eller flottister.
De allra flesta av Tyskarna hade dött antingen 1/3, eller 21/4 1945.
Tyska flottan i östersjön användes i slutskedet av kriget till att
transportera skadade soldater och flyende civila västerut undan
de anfallande ryssarna.
Flera fartyg blev torpederade och sänkta.
Jag gissar att dessa 2 stora antal tyskar kom från 2 sådana fartyg.



Sergeant J. Samson, flygplanskulspruteskytt,
Dödad 4/7 1942, 19 år gammal.



Karl Spangenberg, Skeppsgosse,
Dödad 4/11 1944. Skulle fylla 16 12/12 1944.

I fred begraver söner sina fäder,
i krig begraver fäder sina söner.
                                             Herodotos

Det sista gravmonumentet jag besökte här,
 innan jag åkte vidare till mina egna gravar,
var minnestenen över de koncentrationslägerfångar som
dött i Sverige efter befrielsen 1945.



En Micke, fylld av tankar och ödmjukhet, körde sedan hemåt.

Ett ord från anhöriga på en av de brittiska gravarna:

"A loved one,
taken from our home,
but never from our hearts."